Filippa

Tänk er, att ni en dag plötsligt vaknar av bomber. Du och din man/fru inser att ni genast måste ge er iväg för att rädda er själva och era barn. Men vart ska ni ta vägen? Det hela eskalerar så snabbt och ni ser inget annat val än att fly, och det billigaste alternativet är med båtsmuggling. Ni har på sista tiden egentligen bara haft pengar till mat, vatten och kläder. Din pappa har länge varit sjuk och ni har bestämt er för att ta med honom, ni tänker att han kanske kan få sjukvård i erat nya land. Han insisterar dock på att ni ska ta hans sista sparpengar för att ni ska kunna resa säkrare. Ni lämnar era saker och tar endast med det nödvändigaste, sedan tar ni i era sista pengar och flyr. 

 

Erat minsta barn, som bara är ett år blir svårt sjuk och omkommer då det inte finns möjlighet till vård, precis som flera andra människor på båten. Ni blir såklart förkrossade, men måste hålla ihop och försöker göra det bästa av situationen. Snart, tänker ni, snart är ni framme i ett säkrare land där ni kan starta ett nytt liv. 

 

Det visar sig att det inte är så lätt som ni hoppats på att få asyl i ett europeiskt land. Det blir många nätter ni spenderar utomhus och mat eller vatten är ingen självklarhet. Ni kan inte leva så här länge till, hur ska barnen klara sig? De länder ni redan hamnat i, som Kroatien och Ungern har sänt militärer till sina gränser för att hindra er att ta er in. Där står ni, och bönar och ber för att få stanna för chansen för ett bättre liv. Ni vill bara ge era barn den uppväxt de förtjänar, med utbildning, vänner, ett hem. Du är utbildad läkare och din man/fru har under hela sitt liv jobbat som lärare. Ni tänker att om ni bara lär er språket kommer ni kunna få arbeta på samma sätt, fast här i Europa. 
Men både du och jag vet, att det inte blir så lätt för familjen. 

 

Men varför? Varför sätter länderna upp dessa hårda gränser när det finns miljontals människor som verkligen behöver den här hjälpen för att överleva? De flesta flyktingar som kommer vill ta sig till Sverige eller Tyskland eftersom vi haft väldigt öppna gränser och tagit emot många. Bara år 2015 var det 160 000 människor som sökte asyl i Sverige. Det är självklart inte speciellt mycket jämfört med hur många människor som egentligen behöver hjälp runtom i världen men jag anser att vi ändå försökt ta in så många som vi klarar av. 

 

Många länder runtom i Europa förväntar sig att Sverige och Tyskland kan och ska ta emot flest flyktingar. Vissa länder har väldigt svaga argument när det gäller invandringsfrågan, som till exempel Danmark som påstått att deras ekonomi inte räcker till. Min teori är snarare att Danmark inte vill ta något ansvar för flyktingarna och de har varit väldigt tydliga med att de inte tänker lätta på sina gränser. 

 

Min åsikt är att det är extremt viktigt nu i denna allvarliga flyktingkris att alla länder tar ansvar för flyktingarna, självklart till den utsträckning att länderna inte själva kollapsar. Vem kan klandra flyktingarna för att de reser till länderna där chansen att få stanna är störst? 

 

Jag tror att vi måste tänka om. Vad är viktigast? Att vi till exempel kan åka utomlands en gång om året istället för två eller att vi faktiskt kan hjälpa människor att skapa ett nytt liv och komma undan döden som väntar många? Den där utomlandsresan kanske inte verkar lika viktig längre. Samtidigt håller jag med många om att vi måste tänka på att de personer som redan är svenska medborgare måste få den hjälp som de behöver. Att vi ens diskuterar det, att resurserna inte räcker till skulle jag vilja säga är politikernas ansvar. De har enligt mig inte tänkt till ordentligt när det kommer till invandringsfrågan.

 

Fokus borde vara att hjälpa våra nysvenskar att få ett jobb där de kan försörja sig själva, och på så sätt skulle vi inte behöva ge lika mycket bidrag åt alla. Vi måste vara medvetna om att det är mycket svårare för personer med utländsk bakgrund att faktiskt få ett jobb. Självklart är deras högsta önskan att kunna starta ett nytt liv i Sverige eller något annat land men när de blir dömda innan de ens träffat personer blir det väldigt svårt för dem. Konsekvenserna av detta blir att de lever på bidrag eller blir inblandade i kriminalitet. 

 

Alla människor förtjänar samma chans och att bli likabehandlade. Att vi skulle vara mer förtjänta av mänskliga rättigheter än vad andra människor är? Nej, det tror jag inte på. Det handlar om att hjälpas åt och försöka förstå att vi alla kommer från olika kulturer, religioner och bakgrunder, och ingen är bättre än en annan.